Lagom till att vi presenterade alla finalister i Rockbjörnen 2014 tog jag lille Opel-Adam och styrde kosan mot Ulricehamn. Ni vet, ibland har man mycket i skallen och när vi väl parkerade bilen (cirka 5 timmar och x antal kisspauser senare) så kom jag på att jag inte riktigt hade ackrediterat mig och fotografen till festivalen där Miriam Bryant skulle spela. Oops. Men det löste sig (allt i livet löser sig alltid på ett eller annat sätt) och vi mötte upp Miriam backstage.

Det blev  en helt fantastiskt fin kväll. Hon är så jävla überbegåvad och SMART att det inte är klokt, Miriam. Vi hade många fina samtal. Bland annat under ”en korkek”. Ni kommer fatta när vi släpper Rockbjörnen backstage-programmet med henne.

Men såhär fin var delar av inspelningen:

Under en ”korkek”. Chillar med livet och pratar om hur det är att uppträda inför Rihanna. Mycket viktig fråga från en Rihanna-besatt som en själv. Plus att vi såg såhär glad ut när de kom med vatten.

Miriam hade bränt sönder örat (okej lite uppvinklat men på riktigt hon hade ett sår) på locktången och det var man ju givetvis nyfiken på.

Provade hälsningsfraser och sedan dunkade jag henne så hårt i ryggen att vi inte kunde sluta skratta. Oops.

Jag är fruktansvärt dålig på att komma iväg i tid. Vilket i sin tur går emot min förmåga att planera. Jag är grym på att planera, men någonstans där emellan tapppar jag fokus och glömmer bort att hålla mig till PLANEN. Så ja, det gick lite snett innan jag var på väg mot Göteborg men vid ett snabbt stopp någonstans mellan Norrköping och Linköping, med viktiga samtal i örat och två uppsättnigar vatten i händerna, var jag glad igen. Och tro det eller ej, men efter nervösa sista kilometer med risk för soppatorsk kom jag ändå fram till Göteborg i tid.

Och fick världens bästa, varmaste, finaste välkomnande:

Älskar er.

Två av fyra avsnitt av ”Rockbjörnen backstage” är inspelade. I morgon bilar jag ner till Göteborg för att spela in nummer tre med little queenie Zara Larsson. Att spela in de här programmen är det roligaste jag vet. På riktigt alltså. Det känns så kul att få chansen att vara där det händer när det händer, och ta med er dit.

Jag minns när vi skulle spela in med The Fooo i Annexet. Det var ett eldprov på så många sätt. Vi hade ingen aning om vad som skulle fungera och inte. Jag hade fjärilar överallt och adrenalin precis under huden. Det enda jag åt på hela dagen var någon frukt och en liten strips från McDonalds. Det var svetittgt och hektiskt och intensivt. När vi skulle till att släppa det satt jag i ett hörn på redaktionen och var så jävla livrädd att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag var så rädd att det inte skulle bli omtyckt. Att det inte skulle kännas bra. Det blev bra. Det blev älskat. Av er. Tack som fan för det.

Icona Pop blev lättare, just för att vi hade ett program i ryggen. Men jag hade samma nervositet, samma adrenalin. Jag förväntar mig inte att det är borta på torsdag heller när vi filmar med Zara.

Hur som, kul ska det bli. Vi ses i Götet!

*puss-emoji*