Ingen vila här inte. När Omar skadade foten fick The Fooo lära om showens farligaste nummer. Vi var där och hejade på men jag vet inte… jag stod mest med andan i halsen och kände att någon var på väg att dö. Har inte gjort så många obekväma grimaser på en och samma gång någonsin.

MEN.

Det gick bra!

Så påbörjade vi en liten…. tja, uppladdning inför FOOO VERTIGO på Skansen med de här fyra gossarna. Vi drog till deras danslokal, fick se första sneak peaken på dansen till W.T.F och lät dem lova er saker. De lovade ”naket med finess”. Antar att ni gillade det löftet.

Foto: Vilhelm Stokstad

The Fooo landar på Arlanda och möts av er kärlek.
Himla fint.

Never before seen pics from #FoooExperience. Enjoy!

I dag har det gått en vecka sedan vi släppte Rockbjörnen backstage och det tycker jag att vi firar med en tävling. Priset är en exklusiv inramad bild från Fooo Experience + Rockbjörnenprylar. (Jag kan också ha tagit mig friheten och skrivit en liten hälsning på baksidan av ramen, hoho.) 

Vilken sekvens i programmet tycker du beskriver The Fooo Experience bäst?

Skärmdumpa, eller filma av, just den delen du älskade mest, lägg upp den på din Instagram tillsammans med en motviering som förklarar varför du tycker att den sekvensen beskriver turnén bäst. Nämn Rockbjörnen genom att göra en mention i din motivering och tagga oss i bilden så vi kan dra en vinnare på onsdag klockan 12:00. Länk till filmen finns i vår bio på instagram samt här nere.

Ett av mina favoritmoment är när jag får träffa ER för första gången. Ni Foooers. Det är ni som gör så mycket av det här möjligt. TACK för det.

På söndag firar vi att det är en vecka sedan vi släppte Rockbjörnen backstage med en tävling.
I dag firar vi med lite bilder från bortklippt material.  Vilken är er favorit?

Någonstans är det självklart att The Fooo Experience kallades för ”Experience” av en anledning.
Klockan 20:29 den 5 april 2014 stod fyra unga killar bakom en gigantisk LED-skärm i Annexet och visste inte riktigt var de skulle göra av känslorna. De kramades. Skrattade. Hoppade upp och ner i de oanvända  scenkläderna och försökte förstå vad fan som var på väg att hända. Framför samma skärm stod 3 500 personer, ni, och väntade på att se dem förverkliga den dröm ni tillsammans jobbat fram under ett års tid.
De lyckades.
Så gjorde också ni.
I Stockholm. I Örebro. I Linköping. I Helsingborg. I Göteborg.

Att få följa killarna har varit förbannat jävla roligt. Jag vet inte om man kan säga det bättre eller mindre eller mer än så. Men att få ta del av er verklighet, av er kärlek,  av er uppskattning och av era känslor, det om något har varit en Experience jag aldrig kommer att glömma.
Aldrig. Och det menar jag.
Jag har fått höra fantastiska historier, sett ett enorm engagemang, suttit på madrasser och sovsäckar och filtar, jag har fått ta emot mer kärlek än jag trodde rymdes i er och att få ha er med på den här resan fram till Rockbjörnen Live-galan den 28 augusti är en jävla ynnest.

Med er kommer den här sommaren att bli så fantastisk att jag vet inte vad.

Jag är så glad att ni varit med. ÄR med. Att ni läst artiklarna, kollat på livesändningen, kollat på alla tv-inslag, följer oss på Instagram och gillar det vi gör.
I morgon släpper vi ÄNTLIGEN ”Rockbjörnen backstage”.
Jag hoppas att ni kommer att gilla det med.

Sedan var det dags för genrep. Jag satt mot en vägg och låtsades vara ni, fast 2499 personer färre. Vevade med armarna och jublade lite då och då. (Man vill ju helst jubla hela tiden när de här fyra står på scenen men ni vet, det blir lite awkward när man är helt ensam.)

Sedan passade vi på att ha lite kramkalas innan jag gick ut till er en sväng igen. SINNESSJUKT vad rara ni är alltså. De bilderna ska allt få ett helt eget inlägg. <3

Så var det dags för konsert och det var ju…. ja. HELT JÄVLA ASBRA. Så.

Jag fick ha keps och kasta in ballongerna under ”Lose our lungs”. Så gör man en 22-åring lycklig.

Efteråt ägnade sig killarna åt tjuvtittning och cola i logen. De var glada! Och stolta! Inte minst över er.
Och jag med! Över alla! Över all kärlek ni visat inte bara grabbarna, utan oss också som fått vara med på den här resan. TACK FÖR DET!

Jag vet knappt var jag ska börja, GÖTEBORG!
Ni var högljudda, galna, kärleksfulla och helt jäkla underbara. Sällan har man sett fans köa så länge, vara så glada och röja så hårt. Det ska ni vara stolta över.

Ni har tagit Fooo Experience hela vägen in i kaklet.
Det känns lite overkligt ändå va?

Ja. Först tog jag mig ju lite ograciöst ur en taxi utanför Liseberg och blev så FINT mottagna av er att det var då vansinnigt. Sedan tyckte jag att det var så trevligt att jag missade sådana där viktiga samtal som man måste svara på. Men sedan kom jag i alla fall i väg till killarnas turnébuss där vi skulle kika runt. Det var supersupervarmt och lite… det rörde upp känslor om man säger så.

Vi snackade en del skit. Och kröp runt i små klaustrofobiska sängar. Sedan lekte vi pekleken och det var väl egentligen där allt hände. De kan ha varit rätt oense om vem som egentligen gjorde vad, osv. Men vi kom väl fram till det här: Oscar har sömnproblem, Felix är stökigast (även om Felix ville få det till Omar), Omar är mest ordningssam (även om han inte höll med), Oscar och Omar är divigast (även om de inte höll med), Omar har sämst morgonhumör, (även om han inte höll med). Ja, ni hör ju.
Det var nästan så vi höll på att bli osams.
Såhär såg reaktionerna ut när de fick veta saker om sig själva som de inte tyckte stämde:

Sedan blev vi gladare igen.

Vi har fortfarande lite problem med klippen från leken. De brusar nå djävulskt och ja… rent tekniskt sket det sig för oss, men vi ska se om vi får upp dem på ett eller annat sätt så ni kan få kika på dem. De ligger annars här i bildspelet till den här artikeln:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article18776413.ab

Ha inte för högt ljud på för det liksom… brusar.

… jag vet att jag lovade er lite stories om Göteborg tidigare. Då sa jag något i stil med att det skulle komma ”lite senare i kväll”. Nu är det skitsent. Men något, eller några, kom i vägen.

Ja. Daff ringde och bara ”jag kommer förbi senare”. Jag frågade inte varför. (”Jag säger att jag ska komma förbi bara sådär och du frågar inte ens varför?” sa han sedan när han klampade in här och nej det gjorde jag ju inte.) Hur som. Han kom inte ensam! Han kom med en present! Eller ja. Fyra!

Sedan lämnade han mig ensam med dem. Och de är ju förjävla söta. Men också lite… läskiga. De är ju rätt skarpa om man säger så. Bilderna alltså.

Sedan försökte jag jobba och tänkte att jag skulle skriva något men jag kände mig så jäkla ÖVERVAKAD där jag satt så det gick inte bra alls.

Men vi ska nog komma överens tillslut.
Kommer jag överens med de verkliga lär jag ju lyckas bra med ett par pappdockor också.