Jag är fruktansvärt dålig på att komma iväg i tid. Vilket i sin tur går emot min förmåga att planera. Jag är grym på att planera, men någonstans där emellan tapppar jag fokus och glömmer bort att hålla mig till PLANEN. Så ja, det gick lite snett innan jag var på väg mot Göteborg men vid ett snabbt stopp någonstans mellan Norrköping och Linköping, med viktiga samtal i örat och två uppsättnigar vatten i händerna, var jag glad igen. Och tro det eller ej, men efter nervösa sista kilometer med risk för soppatorsk kom jag ändå fram till Göteborg i tid.

Och fick världens bästa, varmaste, finaste välkomnande:

Älskar er.