– Det finns ingen whisky här inne som med Icona Pop.
Söndag i Båstad och Oscar Zia invigde tennisveckan. Det var så varmt att vi fick gömma oss i skuggan, men Oscar lyckades ändå briljera med ”Ballare con me”, ”Yes we can”, ”Love on the run” och John Legends ”All of me”. Sedan kom momentet när vi skulle trampa trambåt mot dansarna Kenny och Alessandro.

Såhär i efterhand är jag mest glad att vi överlevde.

Det här med att ens projektledare, aka chef, ber en gå upp på scenen i Ängelholm och berätta något smart. Och intressant. Och ni vet, viktigt. Och man tänker att javisst, det ska jag göra!
Sedan står man där och hör sig själv svara:
– Att man inte ska vara på biltaket? Jojo, absolut, kör på! Vi hade fest däruppe under Bråvalla så det är bara att hoppa upp.

Oops.

Ni är de bästa jag vet.

Anton Ewald stannar plötsligt upp och står orörlig med händerna ut från kroppen.
Sedan börjar han snabbt gräva i fickorna efter sin iPhone.
– Fan, jag kommer inte ihåg låttexten.
Han skrattar och letar upp sig själv på Spotify. Trycker skärmen mot örat och sjunger med.
– Det blir alltid såhär när låtarna är nya. De har inte riktigt satt sig än, säger han och pekar mot tinningen.
Utanför huset som fungerar som loge står ett stort antal Ängelholmsfans och väntar. De vill få den där första skymten innan han kliver upp på scenen.
Det är det här han älskar. Att uppträda. Att möta fansen.
Att uppräda för dem.
– Är du nervös? frågar jag.
Han skakar på huvudet.
– Taggad.

Såhär glad var jag när jag tog lille Adam (ja, bilen heter fortfarande Adam och det känns som min pojkvän för att han har ett namn) mot Skåne. Det jag inte visste då var att jag skulle ringa min pappa i panik tre gånger och mitt i natten sitta på en parkeringsplats med sovande lastbilschaufförer och läsa en instruktionsbok med hjälp av ficklampan på iPhonen. Alltså jag är jävligt bra på att köra bil. (På Leksand sommarland kallade de mig ”naturbegåvning” när jag körde om folk på insidan åp gocartbanorna när jag var liten) Så det känns fruktansvärt surt att allt tekniskt som har med bilen att göra vann över mig. Men jag kom fram. Åtta timmar efter att jag startat från Stockholm.

MEN. Jag passade också på att stanna i Linköping och käka mat med de här härliga tjejerna.
Det är så kul att kunna träffa er som inte bor i Stockholm när jag väl har chansen! Vi snackade massa skit och The Fooo i en timme innan jag behövde bege mig vidare. Jag gör gärna om något liknande när vi reser nästa gång, oavsett stad. Vad tycker ni om det? Tack igen tjejer!

Såhär glamouröst är livet på en festival klockan 01:37, när kändisarna lämnat VIP:en och den enda som spelar är kvällens absolut sista artist och när fötterna är iskalla och när man pylsat på sig så mycket omaka kläder att mönstren går i kors.

SER NI?

Lite som en bal på slottet va.

*vädjande puppyeyes*

Nä, men fan vad fin den här första Bråvalla-dagen har varit. Vi har hälsat på i tält, besökt små terrasser uppe på ett husvagnstak, hört nice musik och rapporterat om både kaos och härligheter. Jag har dessutom druckit extrema mängder resorb och ätit, uppskattningsvis, två liter jordgubbar.

Och intervjuat! Folk och artister och… ja. Folk och artister.

I morgon fortsätter vi med det. Men tills dess: SÄNG.

Hans ”Money on my mind” har tagit världen med storm.
Men svenska publiken knockade Sam Smith.
”Jag är en känslomässig röra just nu” skriver han på Twitter.

Ja, så var det dags igen! Bråvalla väntar runt hörnet (ett hörn med 1000 mejl, massa planering och ett paniksamtal till pappa ”ta med en regnjacka till Stockholm för jag kommer dö annars!!!”) och det lär bli lika kaosartat och härligt som förra året.

Lite såhär såg det ut då. Vi jobbade som galningar till tre på nätterna, åt korv på bensinmackar och somnade för att vakna alldeles för tidigt igen. Intervjuade artister som Paramore, Macklemore och Ryan Lewis, spelade in sjukt många inslag med festivalbesökarna, klampade runt i leran och såg akter som Avicii och Green Day.

Såhär trött var jag på söndagmorgonen när vi satt på tågstationen i Norrköping och bara ”ååååh gud nu är jag slut som människa”:

Ska ni dit?! Va, va, va? Isåfall hoppas jag vi ses och gör något skoj!