Anton Ewald stannar plötsligt upp och står orörlig med händerna ut från kroppen.
Sedan börjar han snabbt gräva i fickorna efter sin iPhone.
– Fan, jag kommer inte ihåg låttexten.
Han skrattar och letar upp sig själv på Spotify. Trycker skärmen mot örat och sjunger med.
– Det blir alltid såhär när låtarna är nya. De har inte riktigt satt sig än, säger han och pekar mot tinningen.
Utanför huset som fungerar som loge står ett stort antal Ängelholmsfans och väntar. De vill få den där första skymten innan han kliver upp på scenen.
Det är det här han älskar. Att uppträda. Att möta fansen.
Att uppräda för dem.
– Är du nervös? frågar jag.
Han skakar på huvudet.
– Taggad.