Ingen vila här inte. När Omar skadade foten fick The Fooo lära om showens farligaste nummer. Vi var där och hejade på men jag vet inte… jag stod mest med andan i halsen och kände att någon var på väg att dö. Har inte gjort så många obekväma grimaser på en och samma gång någonsin.

MEN.

Det gick bra!

Bilade direkt från Göteborg till Stockholm och hoppade in i The Fooos garderob inför Vertigo. Sa till Felix att han såg ut som en karaktär i en Disney-film och han blev väldigt upprörd. Inget allvarligt, men han kan liksom ha sagt ”nej nu vill jag inte ha den här på konserten”. Just den delen, eller när Omar spräcker byxorna för att han ”vill prova göra något kul, typ sätta foten i mitt ansikte” finns dock inte med i klippet. Men massa annat!

Sedan träffade jag en hel drös av er utanför. Lika fantastiskt som alltid. <3

Drog till Way out West. Alltså, det var tre dagar som bara kan sammanfattas i ett ord: musikfest! Så långt ögat kunde nå antingen spelade, gästade eller festade alla våra svenska stjärnor. Plus några utländska. Det var kul som vanligt. De kvinnliga artisterna ägde allt. ALLT. Icona Pop, Maggio, Elliphant Rebecca & Fiona och Robyn var jävla drottningar.

Punkt slut.

Så påbörjade vi en liten…. tja, uppladdning inför FOOO VERTIGO på Skansen med de här fyra gossarna. Vi drog till deras danslokal, fick se första sneak peaken på dansen till W.T.F och lät dem lova er saker. De lovade ”naket med finess”. Antar att ni gillade det löftet.

Foto: Vilhelm Stokstad

Lagom till att vi presenterade alla finalister i Rockbjörnen 2014 tog jag lille Opel-Adam och styrde kosan mot Ulricehamn. Ni vet, ibland har man mycket i skallen och när vi väl parkerade bilen (cirka 5 timmar och x antal kisspauser senare) så kom jag på att jag inte riktigt hade ackrediterat mig och fotografen till festivalen där Miriam Bryant skulle spela. Oops. Men det löste sig (allt i livet löser sig alltid på ett eller annat sätt) och vi mötte upp Miriam backstage.

Det blev  en helt fantastiskt fin kväll. Hon är så jävla überbegåvad och SMART att det inte är klokt, Miriam. Vi hade många fina samtal. Bland annat under ”en korkek”. Ni kommer fatta när vi släpper Rockbjörnen backstage-programmet med henne.

Men såhär fin var delar av inspelningen:

Under en ”korkek”. Chillar med livet och pratar om hur det är att uppträda inför Rihanna. Mycket viktig fråga från en Rihanna-besatt som en själv. Plus att vi såg såhär glad ut när de kom med vatten.

Miriam hade bränt sönder örat (okej lite uppvinklat men på riktigt hon hade ett sår) på locktången och det var man ju givetvis nyfiken på.

Provade hälsningsfraser och sedan dunkade jag henne så hårt i ryggen att vi inte kunde sluta skratta. Oops.

Nu är det dags – och HÄR gör du det!
Finalfasen i Rockbjörnen är igång och nu ska ni bestämma vilka som kammar hem priserna i vardera kategori. Vem blir årets kvinnliga liveartist? Vilka blir årets fans? Vilken är årets låt? Ni bestämmer. Ni. Ingen annan
Den här sommaren har gått via utsålda arenor, whiskyhäng i London och Beyoncébekymmer i Göteborg. Den har gått via debutanter och veteraner, via problem och succéer.
Den har gått via er.
Er.
Vi, ni, artisterna – tillsammans.

Nu ska allt det här prisas. Belönas!
Ni bestämmer.

Rösta för fan.

Hej och hå. Inspelningen av programmet blev på Trädgårn’ i Göteborg. Ni kommer att få se när Zara inser hur hon måste göra för att bli Beyoncé, logesnack och annat kul. Det var varmt och trevligt och härligt. Jag hoppas att ni kommer att gilla det.

… till hotellet med sina scenkläder i en McDonaldspåse. No woords needed.

Jag är fruktansvärt dålig på att komma iväg i tid. Vilket i sin tur går emot min förmåga att planera. Jag är grym på att planera, men någonstans där emellan tapppar jag fokus och glömmer bort att hålla mig till PLANEN. Så ja, det gick lite snett innan jag var på väg mot Göteborg men vid ett snabbt stopp någonstans mellan Norrköping och Linköping, med viktiga samtal i örat och två uppsättnigar vatten i händerna, var jag glad igen. Och tro det eller ej, men efter nervösa sista kilometer med risk för soppatorsk kom jag ändå fram till Göteborg i tid.

Och fick världens bästa, varmaste, finaste välkomnande:

Älskar er.