Vi mötte upp Icona Pop vid deras hotell och hoppade in i en bil som styrde kosan mot O2 arena. Vi pratade om allt från världsstjärnor och fester och urspårningar till musikbranschen och varför Aino var tvungen att ha en hink vid sidan av scenen första spelningen på Primatic. Sedan kördes vi fint in under arenan och hamnade direkt backstage. Katy Perry soundcheckade och vi kollade in logen. Inte Katys alltså, Iconas. Sedan behövde tjejerna duscha, fixa och bestämma vilka kläder som skulle skeppas till vilket land. (Ja, sådana beslut behövs också tas mitt i all stress om det är sista turnéstoppet.)

Vad vi gjorde då?
Det här:

Katy Perry reser runt med samma catering på alla turnéstopp och VILKEN catering det var. Långa bord var uppdukade med allt från ostron, lax, makrill, ceasarsallader och potatissallader till bröd, jordgubbar, frukter, desserter, chokladPYRAMIDER, varmrätter och asiatiska soppor.
Det var mathimlen, med andra ord.
Så där satt vi med Katy Perrys produktion och dansare och åt oss mätta.

Himla nice.

Katy hade sin egna privata del av backstageområdet. Hon kom ut inför sin M&G och jag tappade hakan för att hon var så snygg. Annars såg vi inte röken av henne mer än på konserten.

Något trötta (läs: väldigt trötta) drog jag och kamera-Johannes till Arlanda tidigt, tidigt i lördags morse för att flyga över vattnet och hänga med Icona Pop på Prismatic world tour. Jag hade varit på Miley Cyrus konsert i Globen kvällen innan och kommit hem rätt sent, så jag fick gnugga gruset ur ögonen rätt ordentligt. Två timmar och tio minuters flygtid senare landade vi i ett varmt och soligt London.

Vi drog direkt till vårt hotell som låg, enligt vår resebyrå, nära The O2 Arena, där Katy Perry och Icona Pop skulle ha sin konsert på kvällen. Det vår resebyrå missade är att hela Themsen låg mitt emellan vårt hotell och arenan, så det blev inte speciellt nära, om man inte ville dyka i och simma över vill säga.

Vi kastade in våra grejer i rummet, tog en snabb siesta och drog sedan in till city för att filma. Blev utstirrad vid Piccadilly Circus men det är ju inte hela världen. Faktum är att det var sjukt FETT att få stå där och filma. Fatta att det är mitt jobb. *tack gode Gud jag älskar dig för det*

Efter att ha trängts med lite turister och filmat ur några olika vinklar så började vi gå längst Piccadilly A4 med en varsin smoothie i handen. Jag nojade över att ”det inte var en bra idé att bara gå sådär längst gatan för även om Iconas hotell skulle ligga nära så var vi faktiskt inte så jävla bra på att hitta”. Johannes skakade mest på huvudet åt mig och jodå, nog hittade vi fram utan några som helst bekymmer. Man ska fan oroa sig lite mindre här i livet.

Ni har tjatat och ni har hajpat och ni har taggat och ni har visat så mycket kärlek för två klipp som inte ens varit ”out there” att jag tänkte att nä, nu får de tamme fan ta och komma ut.

Det är helt oredigerat. Helt oklippt. Det är hela sanningen från första intervjun på Annexet-dagen och vägen till arenan med andra ord. Och lite vad som händer när det inte är meningen att vi ska filma utan bara… står på gatan. Som att jag liksom aldrig reflekterat så mycket över vad ”Kangaroos” egentligen står för. Som tur var fick jag ju både en dumförklaring och en riktig förklaring av Oscar. 

Det var en extremt rolig dag. Jag kan knappt ”wrap my head around the fact” att det är riktigt länge sedan nu. Snart TVÅ månader har gått sedan dess. Herregud.

Never before seen pics from #FoooExperience. Enjoy!

På Nöjesbladet hittar ni både intervju och den omtalade 5-kampen som någon av oss vann. Have fun with it och hoppas ni känner er ok med vem som vann. Hehe. ”Det är inte tur, det är talang”. PUSS!

https://tv.aftonbladet.se/webbtv/noje/article42996.ab

Foto: Peter Wixtröm

Så. Jag smygkollade lite under redigeringen av den fantastiskt roliga femkamp som vi styrde ihop med Isac Elliot i fredags. Och jag kom fram till följande: det kommer att bli jäkligt kul för er att titta på. Jag BORDE ha färgat utväxten. Och det är sjukt osmickrande att ha en kamera i ansiktet när man liksom… bankar på saker. Haha. Och vi var nog både lite mer tävlingsinriktade än vad vi kanske erkände. Eller jag erkände det rätt bra på slutet när jag sa mumlade något om att ”jag hatar att förlora och det känns ju inte så jävla bra att sista grenen är något jag inte är speciellt bra på”.

Det såg ut lite som ovan hur som. Plus lite svordomar och rörelser och någon sur min här och där och ja. Eventuellt också ett SEGERSKUTT från någon av oss. I know who. And you will soon!

HERREGUD. Jag vet knappt var jag ska börja någonstans.
Den här fredagen kommer i alla fall att gå till historien som en av de roligaste, knasigaste och mest kärleksfulla jag stött på i mitt 22-åriga liv. NÅGONSIN. Jag kan inte ens… jag kan inte ens formulera mig kring hur fina ni är. Finns det ett rekord i kramar tror jag att vi slog det i kväll. Utan tvekan. När jag kom tillbaka till redaktionen visste jag knappt vad jag hette för att jag var så adrenalinknockad av er kärlek. Ni gör allt kring Rockbjörnen så himla ÄKTA. Jag är så glad över det.

I alla fall. Efter Isac Elliots signering på Bengans hoppade jag och Isac in i en bil (det var första gången jag fick åka en svart superstjärnebil. Det var fett nice. Säten åt alla håll) och drog till Gröna Lund. Där tävlade vi i typisk anda alá Sverige mot Finland i klassisk 5-kamp. Det gick VILT till. Inför sista grenen var jag på riktigt svettig. Vem som vann? Tja… det får ni veta i veckan. Jag kan säga såhär: det var JÄMNT. Riktigt jäkla jämnt.

Sedan åt vi (läs: Isac) sockervadd och listade ut att det bara är två sockerbitar i en hel sockervadd. Mindre än i en cola alltså. Vilket gjorde att Isac tyckte att det var ”rätt hälsosamt” med sockervadd ändå. Sedan så pratade vi lite skit. Och kramades med er igen. Och bestämde att det här inte var sista gången vi gjorde något roligt ihop.

Vem tror ni vann? Sverige eller Finland?!

(5-kampsvärden hejade på mig, vill jag bara berätta. HEMMASTÖD!) 

Svängde förbi Artist House tidigare i dag och för att föreviga detta ögonblick bestämde vi oss för att ta en bild där vi såg professionella ut. Tadá – this is it! Proffsigare har det ALDRIG varit. (Jag menar på mötet använde vi både whiteboard-tavla och laptops så någon måtta får det vara.)

Vad vi gjorde upp är hemligt, som allting annat här i livet, men det är kul grejer. Det är ändå någonting som ni kommer att kunna ta del av när det händer så egentligen är det ju inte hemligt på det sättet. Hur som. Det kommer bli skitkul!

Nu har vi ju planerat ett och annat men om NI fick bestämma vad ni ville att vi skulle göra med The Fooo i sommar, vad skulle ni önska då? Hit me with it! Det finns fortfarande luckor att fylla.
*infogar en dansande emoji-tjej som inte finns på datorn*

Fick paket från Sony Music i dag. Och det är en liten hint angående vad vi kommer att göra den här veckan. Mer tänker jag inte säga utan jag låter i stället den översta bilden tala för sig själv. Och den är ju rätt talande när man tänker efter. Eller? Eller? Eller? Det kommer hur som bli jäkligt kul. Vi har en riktig rolig idé angående det som den översta bilden gäller. (Försöker vara mystisk, haha.)

ÄLSKAR också att hitta en överraskning i botten. TACK Sony för att ni skickade med Little Mix senaste platta, och för att ni kom ihåg att jag älskar dem.

Alltså, JUSTIN TIMBERLAKE killed it i Tele2 Arena i lördags. Konserten fick fyra plus av vår recensent Kristin Lundell och det var fyra jävligt välförtjänta plus. Få personer kan ta över en sådan arena, en sådan stor publik, på ett sådant självklart sätt som han gjorde. Jag hade ståpäls överallt när han tog ton till ”Holy grail” som sedan övergick i ”Cry me a river”. Genialiskt, på alla plan. Jag hade också turen att få chatta med er läsare under tiden och berätta vad som hände. Det var kul! Ni är alltid kul!

Vi hade ju också äran att skicka några av er läsare på konserten. Eller ja, 20 personer totalt. Så ni var en drös. Hima kul att se att ni hade det bra också, var tvungen att skärmdumpa lite glädje här nere.