Summerburst. Ingenting får Sverige att gå mer untz untz untz än Summerburst. Och tacka fan för det, det är ett storslaget arrangemang med så mycket av allt. Allt. Fest, hajp, stjärnglans, dans, ni fattar. Jag minns förra året när jag stod och dansade så mycket på Gärdet att paljetterna bokstavligen ramlade loss från jackan. Ingenting får svenskar att trotsa kyla, regn och rusk som Summerburst. Jag älskar det.

Men man älskar Summerburst lika mycket för att festivalen, precis som de levererar låtsasvärme i kylan, också levererar grym musik – och dessa dj:s, med allt vad det innebär. De har ju en mystik kring sin livsstil som 78 procent, snabbt uppskattat, av alla mellan 18-24 vill åt. (Inklusive jag själv ibland.) Ni fattar vad jag menar. Allt är storslaget när dj-stjärnor intar en stad, eller en arena, eller en klubb, eller vad det nu kan vara.

Så jag tänkte berätta för er vad jag snappat upp hittills.

Avicii har en egen del av logeområdet och alla som jobbar med festivalen pratar om det under meningen ”well the king is here”. Först spärrades en hel del av logeområdet under läktaren av, för att han skulle få sin yta. De jobbade på det hela morgonen, men sedan visade det sig att Avicii inte längre skulle befinna sig på det området, och ett enormt konferensrum uppe i arenan gjordes om till två stora loger. ”Vi fick bära stolar likt en flyttfirma, det skulle vara plats för typ 200 pers”, sa en person om det och skrattade.

Avicii har ett stort crew. Det har han alltid haft. Även svenska Otto Knows har många runt sig. Han jobbar ju tätt ihop med Alesso, så när jag var på väg till intervjun med Martin Garrix (som har logen bredvid Otto Knows) kom bland annat Alesso ut därifrån. De skulle sedan förflytta sig ”upp till Avicii”. Svenska dj:s är, som Will Sparks också bekräftade när vi träffade honom igår, som en enda stor familj.

Och på tal om svenska dj:s väntar rätt mycket fans utanför artisthotellet (som är det samma som jag bor på, ständig fest!) lite då och då. Blasterjaxx och Oliver Heldens snällt ställde upp på bilder men Sebastian Ingrosso seglade förbi fansen med ett ”måste tacka nej till det”.

Slutligen, Martin Garrix loge var verkligen en svart grotta. Allt var svart. Och alla var svartklädda – typ. När jag sa det till honom, att det var ”a black cave”, svarade han med att skratta och kasta en svart tröja på den enda där inne som inte bar svart. ”You need to put this on. Get black!”.

Well. Det var det så länge! Nu ska jag peppa inför #Aviciifest! Så länge sedan jag såg honom nu så jag är fett pepp.

När jag vaknade imorse (läs: precis innan lunch) hade jag blivit taggad i en svartvit bild på mig och Alesso som jag inte hade sett förut. Den skulle ha dykt upp på snapchat och på instagram, om jag förstod allting rätt, och jag var lite lätt förvirrad där ett tag. Men, så loggade jag in på Facebook och fick alla svar efter en scrollning.

Alesso har släppt en minidokumentär om spelningen i Globen. Den är jättefint producerad och jag dyker upp två gånger när vi gör en av intervjuerna inför spelningen. Alla som gillar Alesso, och backstagematerial i stort, borde titta på den. Ni kan se den här.

Men ni kan självklart också titta på inslaget vi gjorde med Alesso, samma inslag som de tagit bilderna ifrån.

TITTA HÄR! Och titta NU!

Och ni kan självklart läsa intervjun jag gjorde, som han läser själv på bilden här ovan. Här hittar ni den. Ja, den är plusinlåst men det är värt att ha plus. Så köp!

Kolla på tv-klippet HÄR!

#TBRockis del ett! Ja. Jag tog ju mig en sväng till Skåne i somras och gjorde lite kul grejer. Bland annat så hälsade jag på Oscar Zia i Båstad där han gjorde ett litet framträdande under tennisveckan. Jag bestämde, väldigt genialiskt tyckte jag, att vi skulle trampa trampbåt. Att vi skulle tävla mot hans dansare i en regelrätt TRAMPBÅTSMATCH.

Det gick åt helvete.

1: Det går typ inte att styra de där jävla båtarna.
2: Det går absolut inte att styra de där båtarna när det är hundra personer i vattnet.
3: Det går absolut inte att styra de där båtarna när man sitter i samma båt som en flickidol som alla människor i vattnet, utanför vattnet och på bryggan är rätt intresserad av.
4: Man kommer lätt snabbt och ut till havs.
5: Ja. Det var det.

Här får ni se lite backstage-bilder också:

Ni är så jäkla rara.

<3

Skrev en krönika om er. Eller jag försökte. Jag var trött och mörbultad efter natten med er. Men glad. Och exalterad. Och ivrig. Och liksom livsglad. Det finns så mycket att skriva om er. Jag vet att alla tjatar om artister och kändisar och folk hit och dit. Men ert engagemang och kärlek…. jag vill och ska berätta mer om det en dag. Om den här natten. Men jag börjar såhär.

Jag har så mycket ord om vår övernattning utanför Skansen inför Fooo Vertigo.

Jag ska skriva dem någon gång.

Men just nu känner jag bara ett MASSIVT JÄVLA TACK.

Som fan.